Ibland tycker jag att det här med bloggandet är svårt. Jag vet inte hur mycket jag ska skriva, av det som jag kanske känner att jag ändå VILL skriva. Det finns alltid folk som tror att man skriver för uppmärksamhetens skull, att man skriver för att få sympati. Och det är aldrig mitt syfte.
Det är SKÖNT att få skriva av sig ibland. Och vissa saker, som Endometriosen, skriver jag om för att jag vill att sjukdomen i sig, ska uppmärksammas. För att jag tycker att det är bedrövligt att så otroligt många tjejer/kvinnor inte får den hjälpen dom förtjänar. Och jag tycker att det är katastrof att det inte finns "bättre" hjälp, att det inte forskas mer kring det.
Men sen kommer vi till det här med psykiska diagnoser/sjukdomar. Det är väldigt tabubelagt i Sverige att prata om sådant. Varför? Det är så många som lider av psykisk ohälsa, men som bär det inom sig för att det är så lätt att folk sätter en konstig stämpel på en annars.
Varför har vi skapat en skillnad på att vara psykiskt sjuk och fysiskt sjuk?
Jag kommer att komma in på det här igen. Jag har min Endometrios-diagnos, men jag har även en psykisk diagnos. Och jag tänker inte gömma mig och skämmas för det.
endometrios,
psykisk ohälsa,
sjukdom,
3 kommentarer
Mikaela
31 Mar 2015 04:38
Här kommer min första kommentar :) Tack igen för att jag får möjligheten att läsa. Känner så väl igen mig i dina tankar i detta inlägg. Jag bloggade ju förut och kan sakna det lite idag.. För det är något befriande att få skriva ur sig alla tankar. Angående endomentriosen så vet jag att du gör skillnad när du pratar om det. Om det så är här i bloggen eller någon annanstans. Hur vet jag vet? För att jag kände inte till det innan du upplyste mig. Och nu tar jag med mig det som en kunskap och för det vidare och upplyser andra. Även om du inte ser direkta resultat av ditt engagemang så finns de där.. Ringarna på vattnet som du skapat :) Sen till det här med psykisk ohälsa... Du vet Aftonbladet hade den kampanjen otillräcklig? Det var en sån som fick mig att tänka till om att jag inte är så öppen med hur dåligt jag har mått i perioder. Folk blir så otroligt obekväma om man ens nämner ångest och depression. Jag undrar hur många människor som skulle kunna må bättre om vi pratade mer om det och gjorde ångesten till något normalt i stället för något som vi känner skam inför och att vi måste "hålla ihop" trots. Hur som har jag efter den kampanjen börjat prata mer med min omgivning om min historia och jag försöker att lägga in sånt som att jag har mått dåligt så naturligt det nu bara går i samtal. Jag känner att jag vill försöka bidra till att kanske få det lite mer naturligt att prata om det. Sen kommer väl inga förändringar ske över en natt =/
Mikaela
31 Mar 2015 04:38
Här kommer min första kommentar :) Tack igen för att jag får möjligheten att läsa. Känner så väl igen mig i dina tankar i detta inlägg. Jag bloggade ju förut och kan sakna det lite idag.. För det är något befriande att få skriva ur sig alla tankar. Angående endomentriosen så vet jag att du gör skillnad när du pratar om det. Om det så är här i bloggen eller någon annanstans. Hur vet jag vet? För att jag kände inte till det innan du upplyste mig. Och nu tar jag med mig det som en kunskap och för det vidare och upplyser andra. Även om du inte ser direkta resultat av ditt engagemang så finns de där.. Ringarna på vattnet som du skapat :) Sen till det här med psykisk ohälsa... Du vet Aftonbladet hade den kampanjen otillräcklig? Det var en sån som fick mig att tänka till om att jag inte är så öppen med hur dåligt jag har mått i perioder. Folk blir så otroligt obekväma om man ens nämner ångest och depression. Jag undrar hur många människor som skulle kunna må bättre om vi pratade mer om det och gjorde ångesten till något normalt i stället för något som vi känner skam inför och att vi måste "hålla ihop" trots. Hur som har jag efter den kampanjen börjat prata mer med min omgivning om min historia och jag försöker att lägga in sånt som att jag har mått dåligt så naturligt det nu bara går i samtal. Jag känner att jag vill försöka bidra till att kanske få det lite mer naturligt att prata om det. Sen kommer väl inga förändringar ske över en natt =/
Mikaela
31 Mar 2015 04:38
Här kommer min första kommentar :) Tack igen för att jag får möjligheten att läsa. Känner så väl igen mig i dina tankar i detta inlägg. Jag bloggade ju förut och kan sakna det lite idag.. För det är något befriande att få skriva ur sig alla tankar. Angående endomentriosen så vet jag att du gör skillnad när du pratar om det. Om det så är här i bloggen eller någon annanstans. Hur vet jag vet? För att jag kände inte till det innan du upplyste mig. Och nu tar jag med mig det som en kunskap och för det vidare och upplyser andra. Även om du inte ser direkta resultat av ditt engagemang så finns de där.. Ringarna på vattnet som du skapat :) Sen till det här med psykisk ohälsa... Du vet Aftonbladet hade den kampanjen otillräcklig? Det var en sån som fick mig att tänka till om att jag inte är så öppen med hur dåligt jag har mått i perioder. Folk blir så otroligt obekväma om man ens nämner ångest och depression. Jag undrar hur många människor som skulle kunna må bättre om vi pratade mer om det och gjorde ångesten till något normalt i stället för något som vi känner skam inför och att vi måste "hålla ihop" trots. Hur som har jag efter den kampanjen börjat prata mer med min omgivning om min historia och jag försöker att lägga in sånt som att jag har mått dåligt så naturligt det nu bara går i samtal. Jag känner att jag vill försöka bidra till att kanske få det lite mer naturligt att prata om det. Sen kommer väl inga förändringar ske över en natt =/
Kommentera