Den 7:e maj kom det... Samtalet från min faster.
"Pappa är död", sa hon.
Min värld rasade där och då. Ringde min farbror som plockade upp mig och Mr.M så vi kunde åka med ut till Papi. När vi kom dit var ambulansen kvar och vi fick invänta läkare som skulle dödförklara honom.
Jag gick aldrig in i köket där han låg...
Jag gick aldrig in i köket där han låg...
Du togs ifrån mig alldeles för tidigt, endast 53 år gammal.
Det känns som att jag stundvis förtränger att du inte finns kvar hos mig längre. Tänker flera gånger per dag att "jag ringer Papi", men kommer sen på att det inte går.
Det känns som att jag stundvis förtränger att du inte finns kvar hos mig längre. Tänker flera gånger per dag att "jag ringer Papi", men kommer sen på att det inte går.
Jag mår allt annat än bra. Men det känns som att omgivningen på något sätt tycker att allt borde vara tillbaka till samma gamla vanliga nu. Så stora delar av dygnet lägger jag på en mask och bryter sen ihop i min ensamhet istället.
Det är i sådana här lägen som man märker vilka som verkligen finns där för en. VIlka som erbjuder sig att hjälpa till, vilka som hör av sig och vilka man kan höra av sig till närsom.
Utan Mami, hennes karl och Mr.M hade jag aldrig klarat det här. Aldrig. Det var Mr.M som såg till att jag ens åt och drack vatten första veckorna. Och jag är så tacksam för att ni funnits där.
Utan Mami, hennes karl och Mr.M hade jag aldrig klarat det här. Aldrig. Det var Mr.M som såg till att jag ens åt och drack vatten första veckorna. Och jag är så tacksam för att ni funnits där.
Saknaden och sorgen växer sig allt större och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.
Hur ska jag klara mig utan dig Papi??
Papi,
död,
saknad,
samtal,
sorg,
1 kommentarer
Mikaela
19 Jun 2015 17:44
Åh Linda! Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är SÅ ledsen för din skull! Så dumt att alla tror att du ska vara precis som vanligt! Det är självklart att sorgen och saknaden inte bara försvinner. När jag förlorade min morfar..(vilket såklart inte är det samma som att förlora sin pappa) så tänkte jag också sådär länge. Att jag ville ringa honom. Jag har fortfarande kvar hans nummer i telefonen trots att det är många år sen han gick bort. Sorgen och saknaden försvinner ju inte och det är väl inte ens säkert att den blir mindre men man lär sig att leva med den på något vis.
Det är bra att du har bra personer i din omgivning! Man behöver väl inte låta alla se sorgen.. Om man inte själv vill. Gråt hos dem som du känner dig älskad av och trygg hos!
Stor stor kram från mig!
Kommentera